Flytten närmar sig med stormsteg, imorgon går flyttlasset! Jag vet inte riktigt vad jag ska känna, när jag packar är tårarna aldrig långt borta. Men så åkte jag och Magnus över tidigt imorse till huset för att jag skulle kunna måla i min garderob, och när jag är där, ser mitt nya rum, äter ute på altanen och tittar ner på vattnet, då känns allt så lugnt och så tryggt. Jag hoppas att den känslan stannar kvar!

Johan har fyllt 20 och igår så skulle han firas, Sofia och jag tog oss till Norman i regnet för att göra vid oss. Sen bar det av till restaurangen. Det var en riktigt lyckad kväll rakt igenom,  och vi måste ha hamnat vid det roligaste bordet vid middagen, för vi hamnade med Johans pappas barndomskompisar, och dem hade både ett och annat att säga. Bland annat så skulle vi lära oss att; " En lydig kvinna, är en lycklig kvinna!" Haha! Senare blev det karaoke och "Mimmi och Co." skulle tydligen upp och sjunga, det lät verkligen inte bra, men den bjuder vi på!

Tack för ännu en lyckad kväll tjejer <3

Jag får panik, jag vill inte göra detta, för jag orkar inte. Jag har vetat om detta länge, jag har själv varit med och tagit beslutet. Men nu står jag här bland halvfyllda flyttkartonger och utdragna lådor och känner bara hur obehaget växer där inne. En flytt är ett tillfälle att storstäda och rensa ut och kasta sånt som man inte vill ha med till det nya stället. Och för endast några dagar sen så trodde jag att det skulle vara skönt. Men då hade jag inte börjat, då sköt jag fortfarande upp det. Men nu måste jag ta tag i det, nu måste jag öppna lådorna där jag lagt ner allt som påminner mig om det som jag inte orkar minnas. Då är det inte alls skönt, tvärtom. Små saker som för andra är obetydliga, som ett kassakvitto från Espresso House, kan få mig att vilja gråta. För jag måste ta i det, och välja om jag ska kasta det, eller packa ner det och så inser hur sjukt det är att lägga ner ett 1 år gammalt kvitto i flyttkartong. Varför gör jag det så jävla svårt för mig?

Än en gång skjuter jag upp det, ställer den halvfulla kartongen och sidan, stänger locket, och låter problemet vara till en annan dag.

Idag, äntligen, tillät vädret oss att sitta ute mot skolväggen och äta våra sallader. Vi sparkade av oss skorna, tog av oss jackor och koftor och solens strålar värmde. Det är just detta vi längtat efter, våra ute luncher, det är detta vi saknar under den kalla vintern.

Det var kort dag idag, bara en lektion efter lunch. Jag skulle köpa present åt syster, Sara skulle på någon jobb sak senare och Sofia var sugen på Cornetto Citron så vi åkte in till Kungstädgården och satte oss. Det var så mysigt! Det var denna tiden förra året som vi satte oss och åt glass just där. Vi solade, lyssna på musik, kolla på alla människor och såg hur träden blommade i rosa, det var precis som förra året, nästan..

Jag skulle åka och träna, var tvungen att bara slänga på mig ett par skor för att kunna springa ut snabbt och hinna med bussen. Det står många skor i hallen, men högklackat och träningskläder har aldrig varit en hit. Så jag stoppar ner fötterna i min fina, guldiga ballerina som jag köpte förra året när jag var på semester i Simris. Jag älskade dom, och visst, kanske man inte borde slänga på sig fina skor för att åka och träna. Men man ska väll inte heller behöva misstänka att någon ska hitta mina skor i havet bland gymnastikskor, crocks, och andra skor och sen SNO DOM ?!? Hur tänker man, åker man till Friskis för att sno skor, då är de synd om en. Och ännu värre om man åker dit för att träna, och sen bara "råkar" plocka på sig ett par extra skor på vägen hem. Visst att man kan råka ta på sig fel skor, men troligtvis så känner man det så fort man fått i ena fossingen, att det känns inte som det brukar, och då kan man hoppa ur dom igen och sen ta sina egna och åka därifrån. Jag vill bara ha mina skor tillbaka, mina fina, guldiga, sköna ballerina!

After all the things that we've been through

I will always be here for you

I don't need to, I don't have to

I don't even know if I want to

But I will always be here for you

After all the things that we've been through 

Jag vet inte hur jag ska förklara, eller vad jag ska tro. Satt tidigae ikväll och skrev ett långt blogginlägg, internet la av och allt försvann. Så jag skrev om det och helt plötsligt belv allt väldigt djupt, så jag la aldrig upp det här.

Det handlande bland annat om hur oberäknelig Han är, och hur svårt allt blir av det. 2 timmar senare ligger jag och sover, telefonen ringer och jag svarar innan jag hinner reagera på vem det är, just precis. Han! Han, som inte hört av sig på väldigt länge, förutom något kort sms. Nä, mitt i natten ringer han helt plötsligt. Hur kommer det sig?

Sen blir samtalen aldrig som jag tänkt mig att dom ska bli, det jag tänkt att jag ska säga om vi pratar, det känns plötsligt så fel. Och utan att man tänker på det så har man pratat 1 ½ timme om något helt annat. Nä, jag vet verkligen inte hur jag ska förklara, eller vad jag ska tro.

Har haft en jättemysig dag, mötte upp Sara vid medis för att köpa med en macka från Fresh och sen åkte vi hem till Sara för att genomföra en av alla våra underbara planer. Resultatet blev riktigt bra måste jag säga! <3

På väg hem kom regnet på riktigt och det var kallt, när jag kom innanför dörren och fick av mig de blöta skorna och fick i mig en varm kopp te så kunde jag inte annat än att önska mig tillbaka till en varm säng. Jag ville krypa ihopa, nära, nära och kolla på en mysig film. Men mest bara krypa ihopa, nära, nära...

Idag är det Normans stora dag, 18 års dagen;) Hoppas att hon får en grym kväll, och Grattis vännen <3

Ikväll firade vi även att Wille fyllt 18 här i veckan, tjocka släkten och några vänner samlades hemma hos oss för att fira honom. En ganska lungn kväll men som avslutades trevligt med musik och snack inne hos Wille. Sen var jag då den typ ändå som ännu inte hunnit fylla 18, så när dom drog ut så fick jag åka hem till mamma. Men hoppas att även han får en kul kväll!

Idag har vi även varit på stan, hittat och faktiskt köpt min och Amandas tärn-klänning som vi ska ha på mammas bröllopp i sommar. Sen skulle vi försöka hitta matchande skor på samma gång så att de är avklarat. Och skor blev det, men jag kom hem med 3 par helt andra skor, som verkligen inte är till brölloppet. Men men, det är aldrig fel med lite shopping!!