FÖR JAG TOG KÖRKORT IGÅR!!! :D

Idag skulle vara dagen med stort D, Dagen då jag tog mitt körkort. Jag hade lyckats hålla datumet hemligt för dem flesta, men...

Något gick fel. Vart vet vi inte.

För jag kom till jobbet i vanlig ordning igår morse, satte igång datorn, hämtade lite frukt och så började jag gå igen om lite mail. Sen kom jag på att jag ville veta när jag skulle vara på bilskolan, så jag ringde dit. Men klockan var bara 9.24 så dom hade ju inte öppnat. Tänkte att det kanske stod på min n, och mycket riktigt det gjorde det.

Mimmi: 091216 13-14.50 Uppkörning med Allan

Men(!!!!!) det stod också:

Mimmi: 091215 10.15 VV teori

Mimmi: 091215 13.50 VV Uppkörning

Datumen stämde inte, och i panik ringer jag tillbaka till bilskolan som självklart inte hunnit öppna än. Får tag i ett nummer till vägverket och tanten i andra sidan luren frågar lungt om jag är påväg, för jag ska skriva provet om 48 minuter och därför vara på plats om 18 minuter för att hinna fotas. Tror inte ens jag tackade för hjälpen innan jag slängde på luren och hittade ett mobilnummer till en lärare på skolan. Förklarar vad som hänt och hon säger bara: Förlåt, skynda dig dit och ring sen. Så Nils släpper allt han har och vi sätter oss i bilen och åker mot stan. Tack! Hamnar i alla köer. 09.58 kommer jag inspringandes rakt fram till kassan, hon frågar om jag är Mimmi samtidigt som hon pekar på en fotoautomat och säger att jag ska slänga mig in där. Det gör jag, med en knut på huvudet och jackan på mig. Första fotot blir alltså inte så bra. Klar med det så får jag skriva min namnteckning, se hur mitt körkort kommer se ut om jag klarar det idag och sen är det bara att snabbt gå in och sätta sig och börja skriva. JAG HANN, och jag blev godkänd!

Jag ringde mamma i panik i bilen påväg in mot stan, så det blev inte som jag planerat med min storslagna överaskning, men nog blev hon förvånad allt! Hon mötte upp mig utanför vägverket och vi hann med en lunch tillsammans innan hon kör mig till bilskolan, vartifrån vi åker till vägverket i Farsta. Och som ni förstått, JAG KLARAR DET!

Det var underbart roligt, 19 år och 1 dag gammal hann jag bli. Men nu har jag det! Mötte upp mamma inne i stan, fick köra hem och sen hoppade hon ur och jag körde för första gången (lagligt) helt ensam. Hela långa vägen upp till Edsberg, köpte naturgodis och sen tillbaka hem för middag.

En helt snurrig dag helt enkelt, men det slutade bra!

Fan också, på flera sätt!

Dagen avslutades riktigt bra igår, riktigt långt och skönt träningspass.  Mamma hämtade mig på jobb och skjutsade mig till träningen. Hann med en timmes kondition på löpband och cross trainer, sen 45 min inne på gymmet. Sen en kort paus med en halv banan och vatten och sen var det bara att köra stenhårt med Body Pump. Alltid lika skönt, alltid lika jobbigt!! Sen var det hem, en äggvite-omelett med skinka och liten sallad till det. Slå sig ner och titta på Desperate Housewifes tillsammans med mamma.

Idag är det jobb som gäller, ska försöka få lite mer gjort än igår och sen så blir det ett kortare pass ikväll. Hinner bara ca 45 min crosstrainer+ gym för att sedan haka på ett spinningpass. Riktigt längesen jag spinnade, det var faktiskt mitt första pass på Sollentuna Simhall. Då lyckades jag hamna på någon form av "bergsklättrar-pass 75" alltså 75 min långt. Idag ska det bara vara ett vanligt om jag förstår det hela rätt. Får hoppas på det!

Imorgon blir det ingen träning, då blir det jobb och sen ta sig till Nacka och plugga teori. På fredag ska jag vara LEDIG och åka in till stan och försöka shoppa lite julklappar hade jag tänkt. På kvällen blir det lite party hemma hos mig, blanda drinkar och vem vet vad som hittas på.

Skriver jag lite senare idag igen så vet ni, ingen bra dag på jobb idag heller helt enkelt.

En oerhört dålig dag på jobbet, inte gjort något alls av vad jag skulle gjort. En sån dag där jag hade gjort bäst i att stanna hemma. Har skrivit massor, fått ord på tankar som snurrat i mitt huvud. Men ord som inte är redo att bli offentliga. Men jag vet nu vad jag känner, vad jag vill med detta.

Samtidigt är det massa oro som fyller min kropp, jag kan inte ta riktigt djupa andetag, inte slappna av helt. Jag tror jag vet vad det beror på, men det kommer aldrig att få gå så långt. Jag kan detta nu, och ska göra det rätt och ordentligt.

Vintern har kommit, vi har fått känna på den och sen drar den sig tillbaka, lämnar endast mörker och rugg kvar. Jag behöver den, den iskalla luften som tvingar sig ner i mina lungor och tvingar mig att vakna till. Jag behöver ledigheten och att få åka ner till Skåne och fira nyår med Sofie. Kanske är den här, men jag vill att den ska ta mig med storm, att jag ska halka i backen ner till bilen, pölsa i snön och göra snöänglar.

I år nästan längtar jag efter jul, på ett konstigt sätt, det var längesen jag tyckte det var så mysigt att julstöka. Jag ska jobba och sprida stämning på jobbet på julafton. Jag tror det kan bli riktigt mysigt. Efter det ska jag ta mig till Sollentuna och kanske hinna se lite Kalle Anka. Men jag behöver inte uppleva ensamheten i ett hus med massa människor, äta all mat som lagats för att försöka skapa en stämning som aldrig mer kommer att finnas. År efter år är det just dessa högtidsdagar som påminner mig om allt det onda som kommer ur det som hänt. Jag vet att det kommit mycket gott ur det också. Men just dessa dagar önskar jag innerligt att allt bara var som vanligt, som när jag var liten och när jag kände som man borde inför jul. Den ensamheten är den värsta, ensamheten i ett hus fyllt av folk, värme och kärlek.

Jag ska snart och träna, flera timmar. Jag vill vara helt slut när jag går därifrån, jag ska springa tills det vänder sig inom mig, tills jag inte har något mer att ge. Jag vill känna att jag aldrig mer vill sätta min fot där, fast jag vet att jag ska göra det imorgon igen. Jag vill känna den där känslan, där just känslan i kroppen är det enda jag kan tänka på. Sen ska jag hem och mysa med mamma, söka jobb och ordna med julklappar. Det närmar sig, och jag gillar det.

Nu sitter jag här på jobbet igen, helt omotiverad till att börja ringa alla samtal. Nu sitter jag här på jobbet igen, och tänkte skriva lite.

Det är den 1 december idag, många av er vet att det innebär att jag fyller år inom en väldigt snar framtid. Det skulle kunna vara jättekul, om jag inte hade satt upp som mål att ta körkort innan jag fyller 19. För varje dag, eller faktiskt varje timme som går så inser jag att det kanske var att ta i lite. Har ju inte haft tid att ta tag i den tråkiga teorin, jag har börjat, men när det kommer till vilka vätskor som måste kollas regelbundet eller ännu värre när jag ska läsa om tillåten totalvikt, och maxvikt, och bruttovikt. Då tappar jag lite lusten att ta körkort.

Men det finns fler anledningar att ta det, du har gett mig ännu en.

Det bara ska läras in, och jag ska kunna det, mycket snart!

Har haft en fullspäckad och mycket trevlig helg. Den har bestått av dansuppvisningar som vi kommit försent till (förlåt) , fika, film och åter film, pepparkakshus-tillverkning, lussebullsbak och annat julbestyr, födelsedagsfiranden, middagar, fotboll (!!), mysmusik, bowling, och mycket tankar. Ibland undrar jag hur det skulle vara om jag lyckades stänga av vissa tankar, eller dra ner på åtminstonde några av dem. Om jag kunde sluta överanalysera allt, och bara vara?