Det är inte första, och därmed inte heller den sista gången som jag känner mig lite stressad inför ett inlämningsarbete. Har kommit till den där punkten där det bara står stilla samtidigt som tiden bara går. Så man gör allt annat möjligt, och omöjligt. Idag sitter jag och letar mysiga hotell i Danmark, älsklingen min kom med en underbar idé igårkväll. En helg i Danmark, inte allt för dyrt men tillräckligt långt borta för att slippa tänka på alla måsten. Hoppas det blir av, hade varit underbart <3

Igår hade vi en "kräftskiva" som istället blev till en jätte mysig tacomiddag, men kvällen hade så mycket mer att bjuda på. Jag satt där, runt samma bord som 5 av de viktigaste personerna i mitt liv. Än en gång kändes allt så tryggt, jag kollade på var och en av er och insåg hur glad jag är att ni är en del av mitt liv. Kvällen övergick till natt och det var där i nattens lugn och mörker som allt blev som de ska vara, som det är ment to be.

Jag tar vara på varenda minut
så låt mig vandra här på vår väg utan slut
och alltid samma känsla, även att vi förändras
vi lyser starkt och klart fast tiden borde satt sina spår
och om vi någon gång gråter så möts vi alltid åter