Märkligt hur nära det känns, trots att det bara rör mig indirekt. Typ.

Dagen har gått ganska bra, märkligt smärtfritt. Men så sitter jag ensam på kontoret, tyst, hinner tänka, och inser hur jävla orättvist livet kan vara. Inser att hur engagerad man än är så kan man ändå inte påverka allt, ibland bara acceptera och hänga med.

Just när jag lät orden komma ur min mun insåg jag hur mycket sanning det ligger i det, och hur nära allt plötslligt kom. "Hur rätt det än är så blir allt åt helvete och jävligt jobbigt så länge känslorna finns kvar".

That remindes me.

Oavsett hur detta sluter så kommer dagarna inte flyta på lika smärtfritt. Det vet jag, trots att jag vägrar erkänna det för mig själv idag.

 

Sara

21 oktober 2009 22:55

På tisdag älskade du, då tar jag hem dig - håller om dig - båddar ner dig och låter dig vila från allt, utom mig!
Då ska vi prata och göra att smärtan inte ser lite tung ut iallafall, jag ska hjälpa dig bära

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill ha allt, veta att allt kommer lösa sig. Jag kan inte ta livet som det kommer, jag vill planera hur det ska bli, och därför missar jag så otroligt mycket. Hur gör man annars?   Jag trodde aldrig att jag skulle vara i den sits jag är ida...

Du vet när man kan känna hur man tittar på sitt eget liv men från ett annat perspektiv? Den där fågeln som sitter längst ut på en av alla grenar, eller kanske till och med den där vindpusten som nästan doftar vår?   Jag satte i hörlurarna i örone...

Massor av saker att skriva om. Trött men med en sån otrolig lust att skriva. Lösningen: kort om allt! Tempo. Applåder. Suckar. Leenden. Grimaser. Spänning. Kroppsspråk. Tävlingarna. Headset. Tavlan. Folket. ALLT bara är så bra, jag stormtrivs oc...

Jag föll för dig du förtjänar en nominering för rollen du spelade ...

Sitter på jobbet och får ett samtal, okänt nummer och jag svarar. Visa sig vara ett jobb som jag sökt, så jag går ifrån och pratar med henne. Jag hade en 7 minuter lång telefonintervju, och ska nu på tisdag dit för vidare intervju. Det känns jätteb...