Åh vad den förbaskade lilla ramsan stör mig. Vi hade en lektion förra veckan, Teknisk psykologi och pratade minnesstrategier, när vi kom in på ramsor. Någon.. började nynna på denna ramsa och den har etsat sig fast hos mig. Måste hitta något bättre att nynna på... förslag?

Just nu sitter jag kvar i skolan. Mest tidsödslande, enerverande och stressande på riktigt länge. Har en krönika att skriva tills imorgon, ett stort matteprov som jag verkligen bör plugga till, och massa annat som jag inte ska trötta ut dig med att berätta om. Så, varför sitter jag då kvar här, utan att kunna göra något? Jo, min älskade supersöta mamma övertalade mig att jag ska möta henne, handla onyttigheter och hyra film för att ha en tjejkväll. Jag har INTE tid, men sa att jag kan avsätta några tjejtimmar. Problemet är dock att hon ju inte kan ses innan halv 5. Så här sitter jag alltså..

Ett helt onödigt blogginlägg, och 4 minuter senare har jag lika lite att göra!

"Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta"

Det är inte lätt.

Men fan den som inte försöker,

och fan ta den som ger upp

Nog allt har det varit en resa, från första dagen och alla dagar fram till idag.

Nog har jag upplevt allt jag kunnat drömma om och lite till, även mardrömmarna. Det har gett mig så otroligt mycket, allt och alla.

Idag, äntligen efter jag vet inte hur många dagar, men drygt 37 veckors jobb så redovisade vi vårt projektarbete. Det var Du, jag & planerna hela vägen och hur bra blev det inte? Det var en enorm känsla av lättnad, stolthet, tacksamhet och lite lite ledsamhet som infann sig i mig när jag insåg att vi är klara med det vi jobbat med så länge.

Jag har alltid tänkt att när detta, gigantiska PA som man hört om sen man började, är över; då är det bara studenten kvar.

Riktigt så är det ju inte, men det närmar sig och det gör det fort.

Känslan är att jag är precis i slutet av ett timglas, där det känns som allt bara rinner snabbare och snabbare. Hela våren har faktiskt varit så, i den avsmalnande delen, den sista delen innan allt är slut. Men jag lovade mig själv att ta tillvara på denna våren, det har jag gjort och det kommer jag fortsätta göra! Men inte utan er.

Tystnaden talar sitt tydliga språk och det ska inte vara såhär.

Jag vet inte vad jag ska göra men jag lyssnar, jag tar in, jag förstår, jag tolkar, jag vrider, jag vänder, jag gråter, jag ler, jag kramar, jag springer.

Jag önskar det vore nog, att det hjälpte.

De viktigaste, dem viktigaste, det viktigaste.

Vänskap och vänner.

Jag drömmer att jag vaknar upp, allt allt vore som bortblåst, upplöst.

Men ju längre det går, desto svårare blir det.

Ska man ens göra något? Vad?

Ge mig en hint och jag gör det. För jag vill inte ha det såhär.

Mitt lov började på bästa tänkbara sätt; det var vi, det var vår, det var vin i en park, det var mysig middag, det var frihet. Tillsammans firade vi in våren.

Lördagen var bättre än man kunnat tänka sig och toppades med trevligt sällskap på fest tillsammans med Norman, söndagen firade vi just henne med middag och sedan var det skiva.

Tiiidigt morgonen efter så bar det av till Venedig. Där var sommaren inte allt för långt borta, där njöt jag av värmen, av staden, av att bara vara med er, där insåg jag att jag är lycklig. Vem hade kunnat ana att jag skulle njuta, så mycket, av att bara få vara med er? Väl hemma var det inflyttningsfest hemma hos Emmy och Livia, där träffade jag dig igen, där saknade jag Sara så det gjorde ont.

Sen har det varit lite jobb och idag sitter jag här, troligtvis en underbar studentklänning rikare, med en glad känsla i kroppen, med mer energi än på länge, med en längtan om sommaren som bara växer sig starkare och starare, med energi att orka de sista veckorna i skolan, med en känsla av att det här som sker just nu är the time of my life och jag ska njuta fullt ut varje dag.

Nobody will stop me now,

this is me

and I'm exactly where I'm supposed to be

Så lätt, så nära, att du kunde förstöra den lyckan som levt i mig de senaste dygnen. Men fan heller, inte en chans. Styrkan inom mig växer sig starkare och starkare, jag kommer låta din svaghet rinna av mig som en regndroppe på galonbyxorna jag hade på dagis. Inte lämna ett spår, bara rinna av.

Åh vad jag älskar våra kvällar, att bara vara. Igår hade vi ganska mycket att göra, men det ger så mycket tillbaka. Dygnen med Sara.

Igår spenderade vi större delen av dagen till att sy ihop och ordna med utklädning till studenskivan på söndag, längtar längtar! Då är det först födelsedagsmiddag hemma hos Amanda som fyller år, sen studentskiva!
Vi sydde nog fram till tio på kvällen, men vi hade mysigt under tiden! Vi tittade på Room Service och Sex and the city efter det och sen la vi oss och sov. Vaknade till ett underbart vårväder imorse så vi klädde på oss myskläderna och gick ut och gick en promenad, handlade med oss lite gott till frukost och sen blev det underbar smoothie, våfflor och grapefrukt! Plugg och prat, gjorde oss iordning lite snabbt och åkte in till söder. Det blev latte och dela på en mozzarella-macka, i solen i bågen medans vi läste om Platon och materialismen. Det blev en shoppingrunda, men väldigt liiiten eftersom vi båda ska lämna landet för sydligare breddgrader under lovet. Får spara lite pengar till de, men eftersom vi är som vi är så har vi planerat in en shoppingdag efter lovet om vi har lite pengar över. Har redan spanat in lite fina saker!

Linnea, underbara älskade bästa, fyller 7 år imorgon (vart tog alla dom åren vägen?) och jag ska övningsköra och överraska henne ikväll med en liten present. Som den prinsessa hon är, ska hon få en liten fin födelsedags-prinsess-krona och söta små passande hårklämmor.

Våren gör mig lycklig, det pirrar i hela kroppen, jag går runt och bara ler, njuter. Redan vid 10 imorse var det varmt ute. Hoppas vädret blir lika bra imorgon, då ska jag börja dagen på samma sätt som idag eftersom vi har ännu en dag ledigt från skolan. Då kommer det förhoppningsvis blir lite lättare att plugga massa filosofi, lite matte, lite svenska och lite annat.  

Idag har varit en sån lång lång dag, men faktiskt bra mycket mysigare än jag kunnat tro. Den började 06.01 imorse, sen bar det av in mot stan, mötte upp Freja och köpte kaffe och tillsammans tog vi oss till Universtitet för att skriva Högskoleprovet. Det var nytt, annorlunda och lite läskigt men samtidigt kul att ha gjort det och skönt inför hösten. Då är det nog dags igen.

Efter att ha spenderat flera timmar i Värtasalen så mötte jag pappa i Slussen. En litet stopp på vägen hem, något som var jobbigare är jag trott. Jag insåg vilka spår det satt, i oss alla, på alla möjliga sätt.

God middag, något med musslor.. Sen bar det återigen av  mot stan, mötte Sofia och vi tog en flera-timmars-fika på gamla vanliga Café 60. Det är såå underbart, kanske inte alltid där, men alltid med henne!
Skrattet. Te. Lyssna. Titta. Prata. Drömma. Längta. Tack <3